Biofilmer 2004

Denna film behöver knappast några större kommentarer. Den avslutande delen är av samma höga klass som de tidigare delarna. Vi hade redan sett den några gånger under 2003, men då vi var i Helsingfors passade vi på att se den där också.

60-talskomedi gjord på 2000-talet, kan det fungera? Det fungerar ganska bra, bara man själv kan transportera sig till 60-talet. Bra skådespelare gör också sitt till att filmen är sevärd. Men man kan ju fundera lite på varför man gör en sån här film.

En härlig film om tiden kring murens fall. Lite tragisk och vemodig, men trots det rolig och positiv. Lyckas hålla sig neutral gällande öst och väst. Rekommenderas varmt!

En gammal klassiker som vi hade möjlighet att se på bio. Storyn är ganska enkel, och den består mest av lösa scener. Rolig är den trots det. Dialogen är minimal, men slapstick-humor brukar kunna tala för sig själv.

En annan klassiker och en av mina favorit-westerns. Detta var dock en version med extra insatta scener, och de kändes ganska onödiga. Bör ses om man är ens lite intresserad av westernfilmer.

Ett par veckor hade gått, och suget efter LotR började dyka upp igen.

Snyggt gjord och bra på många sätt. Bra skådespelarprestationer, bra stridsscener, bra kostymering (Ngila Dickson regerar, två Oscarsnomineringar och en staty i år). Den anti-amerikanska tonen överraskade.

En av årets bästa filmer, utan tvekan. En stillsam film om mötet mellan två personer, och mellan två kulturer. Se den!

Den här gjorde stort intryck på mig på bio, jag fruktar lite att den inte kommer att göra lika stort intryck när jag ser den andra gången. Jag hoppas den håller även andra gången.

Vilken skådespelarprestation av Charlize Theron! Hon var väl värd sin Oscar-statyett. Baserad på verkliga händelser, vilket gör filmen ännu mera gripande och känslofylld.

Ännu ett par veckor hade gått...

Inte en film som jag skulle rekommendera åt vem som helst. Inte för att den var dålig, jag tyckte den var helt sevärd. Den är dock så äcklig att den nog inte lämpar sig åt alla.

Det kändes som att bygga pussel när man såg den här. Kräver koncentration, annars blir det endast en enda röra. Kan behöva ses flera gånger för att man ska begripa allt.

I Rio de Janeiros slum får inte barnen var barn, där växer man upp med en pistol i handen, mitt bland rivaliserande droggäng. Verklighetsbaserad film, vilket gör filmen mindre trevlig men också mera sevärd. Snyggt klippt film, och amatörskådespelarna (lokala barn och ungdomar) gör bra ifrån sig.

Jag hade lite för höga förväntningar på denna film. Men det hindrar inte att filmen är bra.

Den är inte perfekt, men hur många finlandsvenska krigsfilmer kommer det ut per år? Inte speciellt många och det gör att man har överseende med några oslipade kanter. Skådespelarna gör ett bra jobb trots att de flesta av dem är amatörer.

Inspirerad av massakern på Columbine. Undviker att fördöma eller att försöka ge svar på frågor som inte kan besvaras. En intressant uppbyggd och gripande film.

Vet inte om den här håller att se flera gånger, men en eller två gånger går nog an. Knasig var den, men rolig. Bra uppbyggd den här också.

LotR-tanden började värka igen...

Jag har inte sett originalserien, men jag tror inte att det behövs. Misstänker att stämningen är så pass annorlunda att det inte är nog större vits med att jämföra den med filmen. Sevärd om man gillar Owen Wilson och Ben Stiller, annars kanske den är mindre rolig. Ett stort plus för att man kastade Juliette Lewis i vattnet utan att blinka, något som jag också gärna skulle göra.

Det var lite väl mycket hype kring denna film. Jag tyckte den inte var så brutal som det ryktades, och jag tyckte också den var mycket bättre än sitt rykte.

Inför premiären av del 2 hade vi nöjet att få se ettan direkt före. Den var lika bra som första gången. Roligt att se båda filmerna efter varandra på bio.

Den levde upp till förväntningarna efter ettan. En aning lugnare än ettan, och denna gång fanns inspirationen i spagettiwesterns och kung fu-filmer. Tror inte jag tidigare upplevt en lika klaustrofobisk scen på bio som den som fanns i denna. Trots att tvåan var väldigt bra, måste jag nog erkänna att jag gillade ettan mera.

En stillsam film om mötet mellan människor. Jag skrev det om Lost in Translation också, men den här filmen har faktiskt lite samma känsla. En film som man egentligen inte vill att ska sluta, man vill veta mer om personerna och hur det går för dem. Synd att man måste lämna dem just då man lärt känna dem. Första gången någonsin som vi suttit ensama i salen, en märklig känsla.

Effektmakeri och action, mera stil än substans. Tyvärr lyckas den inte så bra som den kunde ha gjort. Ögonfröjd både för män och kvinnor (Kate Beckinsale och Hugh Jackman, eller andra vägen ifall man känner för det), och David Wenham (aka Faramir) i en rolig roll. Underhållande, men kunde ha varit bättre.

Välgjord, och den känns äkta. Tyvärr är det alldeles för många stora kända skådespelare som man känner igen från andra filmer. Nu blev illusionen en aning lidande på grund av det. Men bra actionscener och kulissbygge har den. Tyckte den var bättre än väntat.

Jack Black är för det mesta rolig, också i den här filmen. Kanske en aning förutsägbar handling, men vad gör det? Bra musik!

:) Det blev en åttonde gång förrän vi ansåg att vi sett den tillräckligt på bio.

Guillermo del Toro och Ron Perlman, det bådade gott för denna film. Och visst var den sevärd! Gav mersmak, och nu borde jag få läst serien nån gång.

Inte Kevin Smiths bästa film, men hans mest seriösa. Helt ok faktiskt.

Helt ok ifall man glömmer bort Vernes klassiker. Mycket roliga cameos! En riktig "lämna-hjärnan-hemma"-film.

Snyggt animerad, men lite för kort. Storyn erbjöd inte heller på så mycket nytt.

Bättre är ettan på nästan alla punkter. Mycket drama, bra effekter, bra "bad-guy", inget att klaga på alltså.

Bröderna Coen kan bättre än så här, inte deras bästa film. Inte direkt dålig, men man har blivit så van med att de ska göra så väldigt bra filmer. Tanten var i alla fall väldigt rolig.

En stor överraskning. Jag är ingen stor vän av western-filmer, men den här var mycket bra. Den kändes äkta helt enkelt.

Nyfilmatiseringen av George Romeros klassiker. Lite annorlunda stämning, främst p.g.a. zombierna i denna inte är långsamma och tröga. Riktigt bra, jag vågar t.o.m. säga att den var bättre än originalet.

Ganska snyggt gjord, och idéen är intressant. Tyvärr uteblir den episka känslan som skulle ha behövts. Det känns också som om det vore vettigare att presentera denna idé om den eventuellt verkliga Arthur som en dokumentär på Discovery Civilization, än som en film av det här slaget.

Harry Potter-serien fortsätter i samma klass som de tidigare. Det här är i mitt tycke den bästa boken i serien, och filmen var nog också den bästa hittills.

En av årets höjdare. Den här kommer att få Oscar-nomineringar, tro mig. Den första filmen (som jag sett) med Jim Carrey där han inte känner för att grimasera eller spexa hela tiden. Han kan alltså göra vettiga roller trots allt!

Michael Moore är partisk, och överdriver antagligen en helt del i sina filmer/reportage. Men om ens en bråkdel av det han säger i den här är sant, så är det en bråkdel för mycket.

Årets bottennapp, alla kategorier. Men det visste vi förrän vi satte oss ner i salen. Föregångaren Pitch Black var ju riktigt ok, hur kunde denna bli så här skit? Nästan kalkon-material.

Detta tycks vara en film som folk har delade åsikter om. En ganska typisk M. Night Shyamalan-film, som bjuder på en del överraskningar. Om man gillar dessa är sen en annan sak. Själv tyckte jag den var bra.

Man kan ju inte låta bli att älska den första Shrek-filmen. Den här är inte sämre, t.o.m. en aning bättre.

Dokumentär om inspelningen av deras senaste album, och de problem de brottats med de senaste åren. Mycket intressant ifall man är Metallica-fan.

Filmen som fick McDonalds att ändra sin meny. Det säger en hel del. Mycket intressant film, och jag skulle gissa att den ligger bra till inför Oscars.

Den kanske inte är någon direkt filmatisering av Asimovs robot-berättelse, men ifall man ignorerar det är den nog underhållande. Bjöd på en del överraskningar, bra effekter, och bra action.

Uppföljaren till The Bourne Identity var lika bra som sin föregångare. Lite för mycket snabba klipp och närgående kamera i en del actionsekvenser, men inget som störde så värst mycket.

Våldsam historia i samurai-Japan med Takeshi Kitano där det bjuds på dans på risfält och på träskodans(!). Intressant!

Tom Cruise är härligt känslokall som yrkesmördare. Välgjord och man har vågat dra ner på takten i filmen. Action/thriller-filmer behöver inte ha full fart hela tiden.

Mycket rolig, tack vare roliga skådespelare. Ben Stiller är äckligt sliskig.

En mycket svart komedi, som säkert upprört många. Men bland all bedrövlighet finns ändå medmänsklighet.

En roadmovie med verklighetsbakgrund. Ernesto Guevara och Alberto Granado besluter sig för att åka på en motorcykelfärd runt den sydamerikanska kontinenten förrän de ska ta steget in i vuxenlivet. Under resan kommer de att hitta sig själva och också sin framtida plats i livet. En ren njutning att se!

Pixar gjorde det igen, datoranimation av hög kvalitet. Bättre än Finding Nemo. Speciellt rolig för vänner av serietidningar och Bond-filmer.

Ännu en nyfilmatisering, och jag har på känn att denna kan vara minst lika bra som originalet, kanske bättre. Jag har nämligen bara sett halva originalfilmen, så jag kan inte jämföra dem. Smått obehaglig thriller, med väldigt bra skådespelarprestationer.

Det finns två vägar som filmer av detta slag brukar ta. Den ena är "total katastrof"-inriktningen där allt är hopplöst, mörkt och traumatiskt för alla inblandade. Den andra är "äckligt sentimental"-inriktningen där alla kramas, gråter och finner varandra. Den här filmen lyckas hålla sig mitt emellan och det gör att den är mycket bra. En härlig film, se den!

Intressant gjord med riktiga skådespelare i datoranimerad miljö. Funkar bättre än man kunde tro. Känns som en filmad äventyrsbok från 20- eller 30-talet, en "pulp-story" helt enkelt. Ser man filmen som en sådan (och det måste man), så är den riktigt sevärd.

Nån sorts fortsättning på In the mood for love, som jag inte sett. Det kanske skulle ha underlättat att se den före, men jag tror inte att det är ett måste. Krävande, men värt mödan.

Når inte upp till föregångaren, men helt ok. Koncentrerar sig mera på drama än på komedi. Jag saknade hennes vänner en aning, de hade gärna fått vara med mera.

En fortsättning på en film som inte behövde någon fortsättning. Nå, det märks också på denna film. Det känns som om man gjort den här mest för att ha lite roligt. Roligast blir det då Tess (Julia Roberts) spelar Julia Roberts, och träffar Bruce Willis. Och Catherine Zeta Jones har aldrig tidigare varit så snygg...

Årets sista film blev en ganska intensiv thriller. Inget jag skulle rekommendera åt alla. Stundtals väldigt obehaglig.