|
|
| Blixt och dunder | 7 februari 2009 |
Andreas halvårsdag har firats med pompa och ståt och en del gnäll och skrik. Tre ungefär jämnåriga barn och deras mammor (vår mammagrupp från rådgivningen) besökte honom och det var så roligt så roligt. Tyvärr har han inte riktigt greppat det här med hur hårt man kan ta i andra människor, så jga fick hålla i honom och hindra honom från att peta ut de andra barnens ögon. Då gästerna gått slocknade han s.g.s. omedelbart men vaknade av en åskknall. Nu har han igen somnat efter att jag dragit vagnen fram och tillbaka här inne en stund.
Åskvädret verkar ha dragit förbi och har lämnat en underbar doft efter sig. Det finns få saker som är så ljuvliga som doften efter ett sommarregn.
Hoppas Andreas har lite ork kvar i kväll, vi borde försöka hinna till Ikea och köpa dörrstoppar. Vi måste skydda vår skräphink från klåfingriga små pojkar...
Jag såg sista avsnittet av The West Wing idag, och det känns inte alls vemodigt - konstigt nog. Jag tror det har att göra med seriens uppbyggnad. Den följer Bartlets presidentskap och när det tar slut är det naturligt att serien tar slut. Jag behöver inte se hur det går för president Santos så det känns OK att lämna det fiktiva Washington D.C. nu.
Jag borde bara hitta på nån annan serie att se nu. Eller så försöker jag se alla filmer som bandats på digitalboxen, det börjar vara ganska många nu.
|
|
